Återigen...
Återigen är jag helt utpumpad efter slutsignalen. Det börjar bli en vana nu så här i kvalserietider. Och man slits mellan hopp och förtvivlan, kanske ännu mer nu när det är så nära, så nära. Vi kan nästan känna lukten av Allsvenskan som Mattias Heikki skrev. Vi vill hoppas, vi vill tro... men vi vågar inte riktigt än. Skulle det misslyckas nu så faller vi mycket tyngre än vi någonsin gjort, det är väl därför vi inte vågar. Men det verkar som om vår coach kan det där... med att våga och att vinna... och framförallt tro! Vi vill ju så gärna, allihopa. Han har nu lärt oss en för mig ny hobby, bergsbestigning. Det är jobbigt! Inte nog med att laget kämpar och sliter uppåt och framåt... alla vi som håller på laget, engagerar oss på än det ena och än det andra sättet har fått följa med upp på 6 bergstoppar hittills. Och ja, det är jobbigt! Men vi kravlar där, en bit nedanför laget och stöttar dem och lyfter dem... bit för bit. Tillsammans ska vi klara av även de återstående 4 bergstopparna, hur jobbigt det än blir. Se så, se till att hasa ner nu så vi kan samlas i basecamp till helgen och påbörja vår 7:e resa. För jag vill... jag hoppas... och jag tror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar