Ja, ni är nog många som vet vem jag är som skriver här på bloggen. Många av er har sett mig i ishallen eller i leksaksaffären och flera av er känner mig... men jag tänkte bjussa på en presentation om vem jag faktiskt är...
Jag heter Angelika Aronsson och är född och uppvuxen utanför Uppsala. Jag har alltid varit en person med stark vilja (vissa vill säga tjurskallig och envis, och jag säger inte emot dem) och en stor portion handlingskraft. Som så många andra barn var mina ledord "kan själv"... dock har jag nog inte växt ifrån det än utan fixar och donar hellre själv än ber om hjälp. Jag är en typiskt sån som säger, att finns det inte att köpa får jag väl bygga/fixa en själv då... Jag är mer eller mindre uppväxt på is då vårt hus låg mittemot skolan i samhället och så länge det var minusgrader så åktes det skridskor, jag och alla grabbarna. Men eftersom jag tydligen var rätt duktig så fick jag vara med och spela både bandy och hockey efter skolan. Nu var det inte det som blev mitt huvudsakliga fritidsintresse utan jag lurades med att träna fotboll en gång när jag var 13 år. Efter en träning ville de att jag skulle spela match... och vara målvakt, för det var ingen som ville så i mål. Jodå, jag var med... hur matchen slutade kommer jag inte ihåg, men det blev väl en 15-20 mål i baken eller nåt. Men ge upp? Icke... det var bara att börja träna det och se till att bli bättre. Jag la av ca 10 år senare då jag ledsnat på framförallt försäsongsträningen på blöta grusplaner... det är förbannat otrevligt att vara fotbollsmålvakt då.
Det fick bli innebandy istället, inomhus... torrt och skönt. Lite snabbare spel men lika roligt. Det blev 2 säsonger i div2, även det som målvakt, innan jobbet tog upp mer och mer tid. Jobbet ja, jag har arbetat i butik i över 25 år i olika positioner och i väldigt många branscher. En av arbetsplatserna var en sportaffär, där övertalades jag till att vara med i ett korplag i rinkbandy, eller hockeybockey hette det väl, för de hade inte heller någon målvakt.... Jodå, på med bristfälliga skydd, hjälm med galler och håret i tofs. Gick under namnet Pekka det året. Varför? Jo det råkade vara en herr-serie... och så länge jag inte tog av mig hjälmen så funkade det ju :). Jag har för mig att det gick hyfsat bra iallafall... Det är väl nästan så blåmärkena på låren av bandybollarna sitter kvar än ;)
Men hur kommer det sig att en tant på 40+ engagerar sig i ett div1-lag i hockey då, som inte ens är uppvuxen i samma stad? Tja, hockeyintresset har funnits sen tidiga tonåren när jag följde Almtunas framfart... mot bland annat Vita Hästen i Gränbyhallen hemma i Uppsala. Sedan rann det ut i sanden det där med hockey. Livet rullade på, och helt plötsligt hade jag hittat kärleken på annan ort än där jag kände mig hemma. Efter dryga 30 år på Uppsalaslätten gick flyttlasset till Östergötland. Jag följde hockeyn lite på avstånd, det var liksom gubbens och grabbens grej. Men så en dag för 5 år sedan tror jag det var så följde jag iallafall med till Himmelstalundshallen och nåt måste det ha varit som hände för sen var jag fast.
Det jag med säkerhet vet påverkade mig var souvenirförsäljningen, eller bristen på den ska jag väl säga. Jo, visst fanns det prylar att köpa... men jag kom liksom inte över känslan att här finns det nåt att göra. Ett av de snyggaste varumärken/klubbmärken jag sett och så tar man inte vara på det, var min åsikt. Jag framförde min den i ett mail och samtidigt erbjöd mig att hjälpa till om det behövdes (sa jag tidigare att jag är handlingskraftig?) och då var det en eldsjäl i klubben (tack Micke) som fångade upp mig direkt. Det började lite lätt med att jag ställde mig vid souvenirerna och hjälpte till att sälja. Året efter var jag involverad i inköp och försäljning under HästenFanz, året efter på egen hand under Vita Hästen. I slutet på säsongen hade jag en period där när jag kände att det inte funkade längre, kroppen sa ifrån och så fick även jag göra. Det resulterade i att jag förra säsongen inte skulle göra någonting på matcherna men det höll inte alls, jag stod och sålde souvenirer åt Pelle och Jesper bara för att det var så kul. I år har jag dock sagt till mig själv att lägga av helt :)... jag försöker nu sitta ner på matcherna och ta lite kort istället. Och för att inte helt få abstinens sysselsätter jag mig med att hjälpa klubben med tröjauktioner och lite annat.
Numera är det ju faktiskt laget jag följer och inte försäljningen. Och vilket lag sen? Vilka härliga grabbar vi har i laget... Vissa kommer, vissa går men det känns som om de flesta ändå har med sig lite "häst" när det går vidare. Jag valde att börja med den här bloggen för jag upptäckte att det blev många inlägg på Facebook, som skrivs och sedan försvinner i perifirin då de ramlar undan. Här tänkte jag att jag kan publicera lite kort, lite filmer, lite skoj. Ha lite kontakt med spelarna och bara ha trevligt utan att förse er med vare sig nyheter eller rykten. Fördelen då är ju att bloggen blir mer levande, man kan surfa in och bläddra runt lite... för inget blir "gammalt" liksom. Det är inte alltid det senaste inlägget som är mest intressant. Några kommer inte tycka det är intressant alls, men egensinnig som jag är tänker jag inte fästa mig vid sånt utan det är mer som ett minnesalbum för min egen del som jag gärna delar med er fanz som vill ta del.
 |
| Den lilla tanten till vänster, det är jag det! |
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.jpg)
