Lite grann iallafall... Ni vet att jag är en hängiven Vita Hästen-fan numera och gör allt och lite till för laget och klubben. Men det var ju faktiskt Almtuna som kom på besök till Himmelstalundshallen ikväll. Almtuna... laget som väckte mitt hockeyintresse i ungdomen. Medan ni hejade på Conny Gyllander, Christer Kårebrand, Kent Näsström och Björn Myhrvold i början av 80-talet så följde jag Mats "Emma" Emanuelsson, Christer "Sparven" Sparf, Torbjörn Mattsson (senare arbetskamrat faktiskt), Conny Waxin, Johan Lindh och Niklas Rinaldo i Gränbyhallen.
Jag hade en röd och vit halsduk på mig... Jag köpte korv i kiosken och jag stod på hemmastå och skrek - "Almtuna". Jag kommer inte ihåg vilka lag vi mötte, det var inte det viktiga... förutom när Hammarby kom på besök för då var hela vägen mellan tågstationen och ishallen vandaliserad, en sträcka på över 3 km.
Jag mindes dock ett annat lag för de hade ett så ovanligt namn för att vara just ishockeylag... det hette "Vita Hästen". Tänk vad tiderna kan förändras? Jag kommer inte ihåg hur matcherna slutade, men jag vet att både vi(mitt dåvarande vi) och ni(mitt nuvarande vi) harvade i div 1.
Idag? Nej, jag hejade inte på Almtuna, inte en enda sekund faktiskt även om jag fortfarande har bott ca 3/4 av mitt liv i Uppsala. Det är hos Vita Hästen mitt hjärta är numera. När slutsignalen ljöd stod det 4-4, känns som det borde varit ett optimalt resultat för min del, men icke. Men matchen fick mig dock att inse en sak... jag tror tyvärr att jag är klar med den här bloggen. I alla fall i Vita Hästens tjänst. Den tjänade ett syfte under fjolåret då det ofta var en fantastisk stämning och galna upptåg var och varannan dag. Det var en lika fantastisk resa vi fick vara med på och som jag fick möjlighet att dokumentera i både kort och filmformat. Jag vårdar både kort och filmer för det är ett otroligt häftigt minne. Samtidigt utmynnade avancemanget i ett klimax som var svårt att återhämta sig ifrån. Det har inte funnits (orkat tagit tag i) saker att skriva om som överträffade det som hände i Ljungby till exempel. Det har ni väl märkt att det varit en väldigt lång stiltjeperiod här...
Och i år är läget lite annorlunda... vi spelar i ALLSVENSKAN. Nu är vi inte amatörer längre, allt är mycket proffsigare och vi är inte den där mysiga lilla gemenskapen längre (kanske vi inte var förut heller men det kändes så då). Det kommer bli tv-utsändningar och inte bara då med våra "Gummitrissor", det kommer namnkunniga och respekterade klubbar och hälsar på i Himpa (sorry Grästorp och Mjölby, ni räknas inte riktigt dit). Det kommer krävas tillstånd för fotografering, framförallt inspelning om man vill dela på sociala medier. Nu driver jag inte den här bloggen i något kommersiellt syfte, jag har inte ens reklam att tjäna nån krona på antal klicka här... men charmen har försvunnit. Jag kanske fortsätter skriva nångång ibland när andan faller på, men räkna inte med någon större aktivitet. Möjligen följer jag IK Guts om jag känner för det... eller så kommer energin och inspirationen över mig igen och jag fortsätter lik förbenat, men det är inget jag lovar. Kameran kommer kanske tillbaka, vi får se.
Så tillsvidare vill jag bara säga... att som Almtuna försvann ur mitt liv kommer inte vare sig klubben Vita Hästen, fanzen, spelarna, spelarfruarna, funtionärerna och alla ni andra trevliga människor runt om i klubben att göra. Jag kommer för alltid vara "Icing Vajsing", men jag kan i dagsläget inte säga hur mycket jag kommer vara det. Tack för att ni har stått ut med mina skriverier, kort, filmer och tokigheter. Tack för att ni delat bilder och inlägg, det gör att man känner sig uppskattad. Tack för att ni håller på Vita Hästen - tillsammans är vi starka. Är det nån gång vi verkligen behöver det är det denna säsong. Och känns det tungt nångång ibland så leta upp april 2014 här i listen på sidan... välj ut tex inlägget som heter "Allsvenskan"... det kan få alla dystra moln att skingras för en stund. Tack för alla magiska stunder som vi tillsammans har skapat/upplevt.
Vi ses i Himpa!
Bye bye - for now |